:)
Jag hittade en lite rolig sak i en bok för ett tag sen. Och jag kände att jag var tvungen att dela med mig den till er också!
Läs den!
Ett blad ur hustruns dagbok:
Lördagskväll: Maken var konstig. Vi hade bestämt träff för att ta en kopp kaffe. Jag hade shoppat med väninnorna hela dagen och tänkte att han kanske var sur för att jag var lite sen. Men han sa ingenting om det.
Samtalet flöt inte alls, han var tystlåten. Jag föreslog att vi skulle sätta oss lite mer ostört så att vi kunde prata. Han gick med på det men var tyst i alla fall. Jag frågade honom om det var något särskilt, men han sa att det inte var det. Jag frågade om det var mitt fel att han var så tystlåten och han svarade: "Det är inget."
På vägen hem sa jag att jag älskade honom, han log och fortsatte att köra. Jag kunde inte förstå hans beteende och jag vet inte varför han inte svarade på min kärleksförklaring. Hemma kände jag att min man hade försvunnit långt bort. Han bara satt och glodde på tv.
Till slut gick jag och lade mig och maken följde efter lite senare. Till min förvåning svarade han på mina smekningar och vi älskade, men han kändes fortfarande långt borta.
Till slut kände jag att jag inte orkade längre, så jag tog upp saken med honom men märkte att han redan hade somnat. Grät mig till sömns.
Jag vet inte vad jag ska göra. Är säker på att han har en annan. Mitt liv är en katastrof.
Ett blad ur makens dagbok:
Lördagskväll: Sverige förlorade mot Finland idag, men jag fick knulla i alla fall.
Jag kan lova att det här stämmer in på många oss tjejer. Att vi oroar oss i onödan! Så fort en pojkvän eller någon man tycker om inte är som vanligt, tänker många: "nej nu kommer min pojkvän göra slut med mig" eller "nu tycker inte personen om mig längre".
En kille kan också ha en dålig dag faktiskt. Och allt kånstigt beteende kan faktiskt bara bero på en förlorad match.
Läs den!
Ett blad ur hustruns dagbok:
Lördagskväll: Maken var konstig. Vi hade bestämt träff för att ta en kopp kaffe. Jag hade shoppat med väninnorna hela dagen och tänkte att han kanske var sur för att jag var lite sen. Men han sa ingenting om det.
Samtalet flöt inte alls, han var tystlåten. Jag föreslog att vi skulle sätta oss lite mer ostört så att vi kunde prata. Han gick med på det men var tyst i alla fall. Jag frågade honom om det var något särskilt, men han sa att det inte var det. Jag frågade om det var mitt fel att han var så tystlåten och han svarade: "Det är inget."
På vägen hem sa jag att jag älskade honom, han log och fortsatte att köra. Jag kunde inte förstå hans beteende och jag vet inte varför han inte svarade på min kärleksförklaring. Hemma kände jag att min man hade försvunnit långt bort. Han bara satt och glodde på tv.
Till slut gick jag och lade mig och maken följde efter lite senare. Till min förvåning svarade han på mina smekningar och vi älskade, men han kändes fortfarande långt borta.
Till slut kände jag att jag inte orkade längre, så jag tog upp saken med honom men märkte att han redan hade somnat. Grät mig till sömns.
Jag vet inte vad jag ska göra. Är säker på att han har en annan. Mitt liv är en katastrof.
Ett blad ur makens dagbok:
Lördagskväll: Sverige förlorade mot Finland idag, men jag fick knulla i alla fall.
Jag kan lova att det här stämmer in på många oss tjejer. Att vi oroar oss i onödan! Så fort en pojkvän eller någon man tycker om inte är som vanligt, tänker många: "nej nu kommer min pojkvän göra slut med mig" eller "nu tycker inte personen om mig längre".
En kille kan också ha en dålig dag faktiskt. Och allt kånstigt beteende kan faktiskt bara bero på en förlorad match.
Kommentarer
Postat av: Victoria
Sant!
Trackback
